Morgonstök och byggdamm – livet som hantverkare

Det börjar med kaffe, och ett onlinemöte med st facket. Alltid kaffe. Klockan är 06.15, och termosen är redan färdigbredd. Mjölk i botten, starkt kaffe ovanpå. En snabb blick på väderappen – regn idag. Typiskt. På med arbetskläderna, dra igen väskan med verktygen och iväg.

Jobbet som hantverkare är aldrig riktigt detsamma två dagar i rad. Ena dagen står jag i en sekelskifteslägenhet i innerstan och monterar ett platsbyggt kök. Nästa dag är det badrumsrenovering i en villa från 70-talet. Och mitt i allt: möten med kunder, material som ska levereras, avlopp som trilskas, och tidsscheman som sällan håller. Men jag älskar det.

Det är något med att skapa något konkret med händerna. Att se en vägg rivas och ersättas av något nytt och bättre, eller installera solcellsbatteri Stockholm. Att sätta sista listen och känna att rummet är klart. Det är en sorts stolthet som sitter i kroppen.

Men det finns en baksida också. Slitna axlar, tunga lyft, sena eftermiddagar där man helst bara vill kasta sig på soffan. Och så missförstånden ibland – när en kund trodde att något skulle bli gjort på ett visst sätt, men det inte blivit sagt högt. Det är då man får pausa, förklara, lösa det. För i slutändan handlar det om förtroende. Folk släpper in oss i sina hem, bland barnens leksaker och brödrostar. Vi river upp, bygger om och bygger nytt – i deras vardag.

Det finns stunder som stannar kvar. Som när vi var klara med en totalrenovering av ett kök hos ett äldre par. De hade sparat i många år och var så tacksamma att de bjöd hela teamet på hembakad äppelpaj. Eller när vi hjälpte en ensamstående mamma få ordning på ett badrum där det varit fuktskador. Hon grät av lättnad när allt var klart. Sånt minns man.

Och ändå, varje måndag börjar på samma sätt: kaffe, väskan över axeln, trädgårdsutbildningar, bilen som startar i gryningen. Det är stökigt, ibland stressigt, men också vackert i det där råa, röriga – där man får se något växa fram, bit för bit.